Fredrik Svedjetun: Matjättar täljer guld i krisen – sunt att Gevalia kastas ut

Rubriken i norska Nettavisen är härligt göteborgsk: ”Tjener fett på godteri og pizza”. Artikeln, som är publicerad 23 januari i år, är bildsatt med en Grandiosa-pizza bredvid Orkla-ordföranden Stein Erik Hagen.

Stein Erik Hagen är ett bekant namn för alla som är bevandrade i Icas historia. Han och hans far grundade Hakon-gruppen, innehållande bland annat Rimi-butikerna, som 1998 köptes av svenska Ica.

2004 hamnade Stein Erik Hagen i en infekterad konflikt med dåvarande Ica-förbundet och dess direktör Claes-Göran Sylvén. Jag kan inte gå in på alla turer, men det hela slutade med att Hagen sålde sina 20 procent i Ica Ahold för att han kände sig förrådd av Sylvén.

”Jag kan bara konstatera att han (Hagen) inte tycker om mig”, konstaterade Sylvén i SvD.

Detta efter att en rasande Hagen kallat Sylvén för ”en Judas” som stack ”kniven i ryggen” och ”pressade ut” honom som styrelseordförande i Ica.

Nu undrar jag om det inte är dags för strid igen? Ica Gruppens ordförande Claes-Göran Sylvén mot Orklas ordförande och delägare Stein Erik Hagen?

Dagligvarunytts granskning av de globala matjättarnas utveckling visar nämligen att Orkla är en av de koncerner som stärker rörelsemarginalen under krisåret 2022, till 12,1 procent.

”På andra marknader har varumärken försvunnit ur butikerna när man inte har kommit överens om prisnivåer. I Sverige är det till synes 'kumbaya-stämning' mellan livsmedelsbranschens alla parter”

Andra som kan glädjas åt fetare marginaler är giganterna Unilever (17,9 procent) och Kraft-Heinz (13,7 procent). Under samma period krympte Ica Gruppens och Axfoods rörelsemarginaler till 4,3 (4,6) respektive 4,2 (4,5) procent.

Företrädare för dagligvaruhandeln och Ica, däribland tidigare vd:n Per Strömberg och Ica-handlarnas Förbunds vd Göran Blomberg, har vid flera tillfällen pekat ut de globala leverantörerna som det ”verkliga oligopolet” som tjänar stora pengar i krisen. Vår granskning indikerar att det finns fog för en sådan kritik.

Men – och det här är ett stort men – då behöver det väl smälla mer i förhandlingarna?

På andra marknader har varumärken försvunnit ur butikerna när man inte har kommit överens om prisnivåer. I Sverige är det till synes "kumbaya-stämning" mellan livsmedelsbranschens alla parter, trots att konsumenter, politiker och medier är vansinniga över den orimliga prisutvecklingen.

Kanske är Icas besked om att Gevalia-produkter kastas ut från sortimentet början på ett trendbrott (Gevalia ägs för övrigt av nederländska kaffejätten Jacobs Douwe Egberts, som ökat både försäljningen och vinsten i krisen). Jag hoppas det.

En tydligare konflikt – eller åtminstone en mer öppen, livlig dialog mellan kedjor och leverantörer – skulle bidra till att konsumenter och populistiska politiker blev varse om att det faktiskt finns fler aktörer i livsmedelskedjan än bara butikerna. Det skulle också manifestera att det finns en stark ambition i handeln att få ner priserna.

Som grädde på moset skulle det också leda till lägre priser, det är jag rätt övertygad om.