Ellen Larsson: Blotta misstanken om att någon glider på en räkmacka är illa nog i priskaoset

Tonläget i debatten om skenande matpriser har höjts rejält. De politiska utspelen – det ena mer populistiskt än det andra – viner allt tätare. Att finansministern Elisabeth Svantesson (M) samlade vd:arna från dagligvaruhandelns tre största aktörer i veckan för ett samtal om hur matprisinflationen ska bromsas kan knappast ha undgått någon. För alla stora medier följer nu denna fråga med en aldrig tidigare skådad frenesi.

LÄS OCKSÅ: Ica-vd:n ger politikerna mothugg: ”Handlare passar inte på att höja priser – det är precis tvärt om”

Missuppfattningarna om livsmedelskedjans förutsättningar för att hålla emot prisökningar – från jord till bord – är många. I en debattartikel i Dagens Industri, Di, skriver bransch- och arbetsgivarorganisationen Livsmedelsföretagens vd Björn Hellman och chefsekonom Carl Eckerdal:

”De höga matpriserna är inte matbutikernas fel. De extrema kostnadsökningarna slår mot hela livsmedelskedjan.” Politikernas populistiska utspel stjälper i stället för att stärka Sveriges försörjningsförmåga, menar de. Plötsligt visar branschen i vidare mening enad front. Det är intressant i sig efter ett fjolår då tonläget mellan aktörerna i kedjan stundtals var högt.

Branschföreträdare för handeln lyfter fram de sjunkande marginalerna som ett bevis på att man försöker bromsa prisökningstakten. Och sjunkande marginaler lär bli en tuff utmaning för butiker som kämpar mot ökade kostnader – och inte har högar av kapital i de berömda ladorna.

Plötsligt visar branschen i vidare mening enad front. Det är intressant i sig efter ett fjolår då tonläget mellan aktörerna i livsmedelskedjan stundtals var högt.

LÄS OCKSÅ: Nina Jönssons råd till handlarna – efter mötet med Svantesson: ”Sänk priser och effektivisera”

Så vad menar politikerna att branschen ska göra? Eller kanske mer intressant – vad menar politikerna är problemet, egentligen? Konkurrensverket godkände Coop Butiker och Stormarknaders köp av hela Nettos butiksbestånd i Sverige 2019 och Axfoods köp av Bergendahls Food och 9,9 procent av City Gross 2021. När Daglivarunytt frågade Konkurrensverket om varför myndigheten väljer att godkänna sådana stora affärer – som minskar antalet aktörer i livsmedelskedjan, samtidigt som man ska utreda ”oligopolet” på den svenska marknaden – svarade myndighetens enhetschef Martin Bäckström så här:

”Affären prövades utifrån konkurrenslagens regler om företagssammanslutningar. Det ska mycket till, med nuvarande regler, för att man ska kunna hindra en sammanslagning. I det här fallet ansåg vi inte att en sammanslagning var fel i konkurrenslagens mening.”

Här har ju politikerna svaret på sina frågor. Det finns inga problem, enligt den lagstiftning de själva har instiftat.

Men däremot, som SVT nyheter rapporterade om i veckan och som Dagligvarunytt tidigare belyst, att branschtopparnas egna bonusar, liksom aktieutdelningar till ägarna, delvis räknas upp med omsättningen. Det kan tyckas som väl lättförtjänta pengar i rådande läge. Axfoods bokslut avslöjade nyligen ett avslutat rekordår, med omsättningsökningar på 26,9 procent – det vill säga långt ifrån normala för en dagligvaruaktör. Lönsamheten naggas dock i kanten av stora volymtapp och ökade kostnader. Marknaden har också handlat ner aktien under 2023 – trots goda resultat och att utdelningen alltså fortsätter att höjas. Minst 50 procent av resultatet efter skatt delas ut, enligt bolagets policy. Men pessimism verkar råda även kring ett av få ocykliska bolag på den svenska börsen.

Om bonusar och utdelningar är motiverat eller inte givet rådande läge, låter jag vara osagt. Men debatten i sig skapar en pedagogisk utmaning för de som leder de stora bolagen. Ska bonusar eller aktieutdelningar öka i takt med omsättningen – om lönsamheten samtidigt sjunker?

Att handelns företrädare samtidigt kritiserar Fastighetsägarna för att de höjer de indexbaserade hyrorna baserat på ett KPI, som råkade landa på rekordnivån 10,9 procent i oktober 2022, faller också tämligen platt i ljuset av detta.

Debatten i sig skapar en pedagogisk utmaning för de som leder de stora bolagen. Ska bonusar och aktieutdelningar delvis följa en omsättningstillväxt som dopas av inflationen?

Så nej, handeln förstått som butiker, skor sig inte på inflationen. Men ledare och aktieägarna verkar faktiskt kunna glida på en räkmacka om bonusar och utdelningar delvis följer en omsättningstillväxt som dopas av inflationen.

Det ger en dålig smak i munnen, när marginalerna krymper för butiker. Och när det främst är handlare och butikschefer som får ta debatten lokalt gentemot arga konsumenter.

Att samtliga branschföreträdare fortsätter synas i sömmarna är ofrånkomligt i det läge som nu råder. Se till att förekomma kritiken nästa gång.